Fredag den 3 september

Elisamatildas 5 frågor

Det har blivit en vana, en rolig vana, att varje fredag kolla vilka frågor Elisa har hittat på åt oss. Du hittar frågorna här och så skriver du svaren i din egen blogg. Slutligen länkar du till din blogg på Elisamatildas blogg.

Här är veckans frågor:
1. När var sista sommarkvällen?
2. Vad minns du av din barndoms somrar?
3. Hittar du tillbaka dit du sällan varit?
4. Vad är något du ofta har i huvudet?
5. Hur kommer du ihåg vad du ska göra?

När var sista sommarkvällen?
Förhoppningsvis har den inte varit ännu. Det brukar komma några varma dagar även i september, men gör det inte det så var det nog i förra veckan. I vilket fall som helst så tycker jag att det är betydligt skönare väder nu än det var för några veckor sedan. Jag gillar sol och värme men för mig får det vara max. 25⁰ för att jag ska trivas. Allra bäst trivs jag på hösten när solen skiner från en klarblå himmel och det inte blåser för mycket.

Vad minns du av din barndoms somrar?
Frösakull collageJag har lätt för att minnas det som hände för länge sedan, medan det som hände för en stund sedan kan vara som bortblåst. I onsdags kväll spelade jag poker med ett gäng som tidigare bodde nära varandra i Sandsbro. Vi spelar 9-10 gånger om året, det har vi gjort i mer än 40 år nu. Den vanligaste frågan i onsdags var ”Vems tur är det att ge?”, det säger ju en del om minnet!

I min tidiga barndom var jag ofta i Frösakull som ligger utanför Halmstad, lite norr om Tylösand. Min mammas moster ägde ett sommarhus där. Det var mycket badande i havet. Bilderna här ovan är därifrån.
Senare i 12-15 års åldern minns jag hur vi var ett gäng som ofta cyklade till badplatsen i Sandsbro och ibland till Evedal, bägge i Helgasjöns östra del.

Hittar du tillbaka dit du sällan varit?
Ibland, om det är ett ställe som gett mig positiva känslor så brukar jag göra det. Vi var på semester på Samos (Grekland) 1998, tre år senare åkte vi dit igen tillsammans med ett annat par, samma hotell. Bussen stannade utanför Pythagorion och så gick man till hotell efter hotell ledsagad av guiden. Det behövde inte vi, jag hittade raka vägen till vårt hotell.
Kraftstationen

Det här är en annan typ av minne, ett ställe jag var rätt ofta på men för väldigt många år sedan. Kraftstationen i Skogsholm, utanför Linneryd. Där bodde min mormor och morfar, de flyttade därifrån när min morfar pensionerades, det måste varit 1959 eller 60. För några år sedan vill jag köra dit, platsen går inte att hitta på vare sig Waze eller Google Maps (mina GPS’er). Men jag körde rätt på. I utkanten av Skogsryd, såg jag en backe upp åt vänster mellan två hus och då visste jag med säkerhet att här var det vi svängde upp. Det var det. Men det var inte så roligt se, här till höger ser du en bild på Kraftstationen som jag minns den från min barndom. Bilderna blir större om du klickar/trycker på dem.
Den undre bilden visar hur det ser ut idag. Automatiserat och säkert mycket effektivare än tidigare då det krävdes 3 maskinister som jobbade i skift dygnet runt, nu behövs ingen maskinist. Skulle det ”strula” så får ägaren ett larm på sin mobil.

Vad är något du ofta har i huvudet?
KraftstationenLite väl ofta associerar jag nog till typ ”så här var det förr”. Det är ett ålderssymptom och det är inte alltid jag gillar det. Å andra sidan hör jag ofta jämnåriga gnälla över att man river gammal bebyggelse och bygger nytt. De tycker att det var vackrare hus förr. Domkyrkan i Växjö var mörk och dyster före renoveringen 1958-1960. Jag tycker den är ljus och vacker idag, men många i min ålder saknar den gamla kyrkan. Å andra sidan är jag väldigt sällan i kyrkan, det är bara om det är någon konsert där som jag gärna vill höra.
I Växjö har vi en IT-företagare som vill bygga ett stort stenhus typ 20- 30-tal i Växjö. Han vill bygga ett hus som står i 100 år. Många hurrar och tycker det är fantastiskt, andra förfasar sig. Jag tycker nog det är ett kul experiment. Gammal stil utvändigt och modernt invändigt, kan nog bli fint.

Hur kommer du ihåg vad du ska göra?
Mycket glömmer jag bort, särskilt om det är något jag inte tycker är roligt! Idag kan jag komma på något och reser mig och går ut i köket, när jag kommer dit så frågar hustrun något – och vips så har jag glömt vad det var jag skulle göra!
Jag tröstar mig med vad Bodil Jönsson, professor emerita och känd för boken ”Tio tankar om tid” skrev. För en tid sedan läste jag det här ”om du glömt var osthyveln ligger så är det inget du behöver oroa dig över, om du däremot hittar den och inte vet vad du ska använda den till, då ska du nog börja oroa dig”.

Det finns många bra hjälpmedel med tekniken för att komma ihåg. Jag och hustrun har våra kalendrar i datorn/smartmobilen/surfplattan. Hon ser bägge kalendrarna i sin utrustning och detsamma gör jag.
När jag kommer på något jag ska göra så skriver jag in det i kalendern med påminnelse som poppar upp 30 minuter innan eller 2 dagar innan beroende på vad det är. Jag skriver upp mer i kalendern idag än jag gjorde för 10 år sedan.

Jag är ”säker” på att min glömska beror på att jag idag har så mycket i huv’et, det har ju inte de som bara levt i 30-40 år…
Men allvarligt så tror jag att alla bilder jag tar och tittar på lite då och då gör att jag minns det som hände för 10 år och längre sedan bättre än många andra. Så att fotografera är inte bara roligt när man gör det, det är bra för minnet också, åtminstone för mig.

Stort tack till Elisa, det var roliga frågor den här veckan också, tyckte jag.

Detta inlägg publicerades i Foto, Humanism, Nostalgi och märktes , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Fredag den 3 september

  1. BP skriver:

    Ja du, jag kallar mitt minne för selektivt nuförtiden. Det känns tryggt att du också glömmer det du hade tänkt när du blir distraherad. Känns skönt att jag inte är ensam om det.
    Däremot är jag helt överens med dina bekanta som förfäras över att allt rivs nuförtiden. Gamla tegelstensbyggnader jämnas med marken, och några år senare finns där tråkiga skokartonger som kallas flerfamiljshus. Gillar experimentet skarpt. En sak kan man väl tillägga här – skokartongerna med gipsväggar och sandwich-byggdelar kommer inte stå upp om 100 år…

    • p169sun skriver:

      Ja BP, vi är nog ganska överens. Men å andra sidan så måste nog varje generation får begå sina fel och det hjälper ingen att klaga över det. Men det blir kul att se det gamla stenhuset om han får det byggt någon gång. Det blir lite Strandvägen här i Växjö, men bara ett hus men vilket hus det blir.
      Fyrkantiga lådor som bostäder är inget kul alls, inte för någon.

  2. Barndomssomrar är för evigt sammanknutna med minnen av bad! Det där osthyvel-resonemanget, det är tydligt och bra (en parallell drog en annan expert, då var det en nyckel som var prylen). Vi hoppas gemensamt på fler sommarkvällar!

    • p169sun skriver:

      Jag gillar när det kommer varma, jag gillar 18-20 grader, höstkvällar. Tyvärr har jag blivit dålig på att bada och jag begriper inte varför. Nu är det ganska många år sedan vi var vid Medelhavet men där älskade jag att bada. Det är nog att jag är så dålig på att flyta utom när jag är i saltvatten. Min granne och vän Maj-Britt som är 91 år och har svårt att gå, hon badar så ofta hon kan och nu har vi fått en badplats väldigt nära, i Södra Bergundasjön, med en brygga och trappa ned i vattnet och det gillar hon skarpt.

  3. det jag inte minns är inte viktigt

  4. Paula Merio skriver:

    För mig är minneslapparna en förlängning av min hjärna som inte riktigt hänger med längre. Jag har en förträngning i ett halskärl som inte kan opereras pga risken för massiv stroke. Läkaren sa att egentligen borde halva hjärnan inte funka, men blodet hittar nya vägar förbi förträngningarna! jag har levt med denna diagnos över ti o år nu och det funkar skapligt även om jag är otroligt glömsk. Ha en skön helg, för mig väntar ett festivalbesök i Falun med barn, barnbarn och barnbarnsbarn

    • p169sun skriver:

      Ja, det förstår jag för din hjärna fungerar bra, det har jag märkt. Ha en skön helg du också. I eftermiddag ska jag bada bastu med brorsan, det var ett tag sedan

  5. Violen skriver:

    Västkusten har en speciell plats i mitt hjärta. Jag minns med glädje sommardagarna där med sol och bad.
    Trevlig helg!

    • p169sun skriver:

      För mig är västkusten nummer 1, i barndomen sanddynerna och sandstranden i Frösakull. I slutet på 70-talet som småbarnsförälder semestrade vi några år i Bohuslän som också var fantastiskt.
      Ha en skön helg du också!

  6. Helen skriver:

    Fotografier är väldigt bra för att minnas saker och jag gör fortfarande fotoalbum eller fotoböcker, numera åtminstone ett per år. De kan kan bläddra i och det är alltid något som dyker upp i minnet när man tittar på bilder. Det gäller att man sparar sina foton så att man inte tappar dem om datorn kraschar eller den externa hårddisken försvinner eller lägger av.

    • p169sun skriver:

      Ja, jag har gjort 2 fotoböcker men egentligen tycker jag det är bättre att visa bilderna på TV’n. Nu har jag alla mina bilder i molnet, viktigaste skälet till detta var säkerheten, att de fanns kvar om datorn kraschade.

  7. A ROOM OF MY OWN skriver:

    vad det gäller lokalsinne så är jag helt borta i städer. något bättre i skogen. insjöbad minns jag från barndomens somrar, sol, åska, åskregn och långa sommarlov. bilder ochdofter väcker många minnen

    • p169sun skriver:

      Mitt lokalsinne är hyfsat inne i Växjö, men i Sandsbro i utkanten av Växjö, där jag bodde i 45 år, där fungerade det inte alls. Jag hittade förstås, men jag hade väderstrecken i fel riktning. Frågade nån var jag hade norr så pekade jag åt öster. Visst jag lärde mig att norr låg åt ”öster”, men instinktivt var det fel i mitt huvud. Mycket märkligt. Idag hittar jag överallt, hur lätt som helst, med GPS’n i min iPhone.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s