Jaha, hemma igen efter åter igen en nyårsafton i Södra Kärr. Som vanligt var vi i Södra Kärr hos våra vänner från 70-talet på Rösvägen i Sandsbro, vi har i många år nu firat in det nya året tillsammans. Vi är numera elva personer kring bordet som säkert har träffats i mer än 20 år på nyårsafton. Hustrun och jag har säkert varit här i mer än 30 år. Värden är som gammal kock, hovmästare och köksmästare garant för att det alltid blir fantastiska nyårssupéer.
Nu blir det ett långt inlägg om läget i Växjö ur mitt perspektiv.
Växjö när jag växte upp på 50 – 60-talet var en lite stad, jag minns att man brukade säga att vi var 22 000 invånare på den tiden. Det var en helt annan värld än dagens, jag tror inte att dagens ungdomar kan föreställa sig den världen. Invandring förekom inte, beroende på att man inte kunde förflytta sig på samma sätt som idag. Jag tror inte heller att man visste hur mycket bättre folk hade det i andra länder. Informationen vi fick genom tidningar och radio och så småningom via TV var ganska knapphändig sett med dagens ögon.
Ett fantastiskt exempel på den tidens journalistik var prins Bertil och Lilian. Om kungen, Gustav VI Adolf, hade fått läsa i tidningen eller höra i radio att prins Bertil levde tillsammans med Lilian, en ”ofrälse”, då hade prins Bertil blivit av med sin prinstitel direkt. Alla journalister visste att det var sant men ingen skrev det, ingen nämnde det i radio. Det hade aldrig kunnat hända idag. Bra eller dåligt? Döm själv. Jag vet vad jag tycker i alla fall. En tanke bara – hade världen eller Sverige eller jag fått det bättre om någon skrivit om det? Ett ord som dyker upp i mitt huvud är anständighet, att göra det som är rätt, leder till något gott. Det saknar jag idag. Vi har politiker som inte är uppför sig anständigt, eller hur? Hur fan kan någon rösta på sådana politiker? Egoism, girighet?
En liten reflektion över trafiken på den tiden måste jag ju ge också. Det fanns inte så många bilar då, och vi var inte så många människor heller i Växjö. Trafiken flöt fantastiskt fort och bra. När man planerade ombyggnader av infrastrukturen så tog man alltid stor hänsyn till att man inte skulle hindra framkomligheten. Alla förändringar byggde på att det skulle gå fortare och enklare att ta sig från den ena stadsdelen till den andra. Hur är det idag? Dagens infrastruktur kan inte svälja den trafik som finns. De som styr över situationen försöker inte underlätta för trafiken att komma fram. De har kapitulerat? Växjö kan inte svälja trafiken, invånarna måste ändra sitt beteende. Fler måste cykla, gå, åka kommunalt. Problemet, som jag ser det, är att de tydligt tvingar invånarna att göra det. Det brukar aldrig lyckas att tvinga på någon något. Det är bättre att försöka förklara så att invånarna själva väljer ett annat beteende därför att de inser att det är bättre, till och med inser att vi måste ändra beteende nu framförallt för miljöns skull.
Det är en annan sak som jag tror att dagens ungdomar inte kan föreställa sig om världen på 60-talet, det enda hot som fanns var risken för ett tredje världskrig mellan öst och väst, med atomvapen. Det var förstås ett fasansfullt hot, men vi trodde inte det skulle kunna hända så vi bekymrade oss inte. Så allt gick hela tiden bara framåt och uppåt, vi fick det bättre och bättre för varje år och ingen pratade om att vi förstörde miljön. Det var svårt att inte vara lycklig på 60-talet.
Idag vet vi mer, vi agerar förhoppningsvis på ett för oss alla bättre sätt. Eller? Men det är svårare att leva idag.
Till slut ett citat från en människa jag saknar, Magdalena Ribbing:
– Och till slut kan man säga, om inget annat hjälper, ungefär ”det är obegripligt att en tänkande människa kan inbilla sig att andra är sämre varelser bara för att de har en annan religion/kultur eller ett annat kön; hur korkad får man vara för att tro sådant?”, säger Ribbing.
Gott Nytt År! Det är min förhoppning och framförallt att debattklimatet blir mindre polariserat och inte minst mer anständigt! Jag hoppas också för allas vår skull att sommaren blir bättre än förra årets hemska torka. Lagom med sol och lagom med regn så blir jag nöjd.
Janerik Sundh 