Vi har semestrat på grekiska öar 17 gånger om vi räknar med Cypern, de senaste åren har vi valt Cypern, mest för att jag oroat mig för Greklands ekonomi. Nu förstår jag att det är minst lika illa med Cyperns ekonomi. Klickar/trycker du på bilderna så blir de större.
Vi har besökt följande turistorter/öar: Hersonissos Kreta, Korfu, Protaras Cypern 3 gånger, Argassi Zakynthos, Perivolo Santorini, Rethymnon Kreta, Pythagorion Samos 2 gånger, Valtos Beach Parga, Megali Ammos Skiathos, Lambi Kos, Pefkos/Lardos Rhodos, Amopi Karpathos, Platanias Kreta 2 gånger. Här nedan skriver jag lite om varje resa.
1987 Hersonnissos, Kreta
Kerstin, Erika och jag på vår första Greklandssemester. Vi åkte buss till Sturup mitt i natten, det var första och sista gången vi åkte anslutningsbuss. Vi bodde på ett litet hotell nära en strand. Här fick vi lära oss att det ofta är klappersten på stränderna. Det gör det lite besvärligt att ta sig ut i vattnet, särskilt om man är en ömfoting som jag, 
men med badskor går det utmärkt. Det fina med den här badstranden var att det fanns ett skuggigt ställe som låg nedanför ett hus ovanför stranden, där satt jag och läste. Jag gillar sol och värme men helst ska jag sitta i skuggan.
På välkomstmötet bjöds vi på tzatziki och ouzo, ouzo tycker jag är gott, tzatziki gillade jag inte då men det har 
blivit en stor favorit senare. Vi åkte senare med på en utflykt till Knossos, det är ett intressant ställe väl värt ett besök.
Kvällarna bjöd på massor av trevliga restauranger med god mat och väldigt trevlig personal. Vi hittade vår favoritrestaurang redan första kvällen och den besökte vi säkert 4-5 gånger under våra 14 dagar i Hersonissos.
Första kvällen när vi kom hem till hotellet efter att ha varit ute och ätit gott och strosat runt lite upptäckte vi en ”jättestor” kackerlacka på väggen i köket. Ingen av oss hade tidigare sett en kackerlacka. Jag tog av den ena träskon och så var den kackerlackan död. Vi har aldrig senare sett någon kackerlacka, jag har läst någonstans att man inte ska slå ihjäl dem på det här viset. De bär ofta på ägg och risken är att de kläcks och då har man en hel drös med kackerlackor. Peta ner kackerlackan i en platspåse, knyt ihop den och ta ut den i naturen. Men den här gången fungerade träskon i alla fall.
Vi hade 14 underbara dagar i Hersonissos, det var här vi lärde oss att uppskatta Grekland och framförallt det grekiska folket.
1990 Korfu
I juni 1990 åkte Kerstin, Ia och jag på vår andra Greklandssemester. Den här gången till Korfu, vi kom fram till vårt boende, ett litet hus på en kulle alldeles vid sidan om öns enda motorväg som var ca 500 meter lång. Det låg några små stugor på den här kullen och en av dem var alltså vårt semesterboende.
Vi hyrde 2 mopeder, framförallt för att enkelt komma till den lilla fina strand vi hittade första dagen. Det var en liten väldigt mysig strand och där fanns en liten cantina där jag kunde ta min 11-öl.
Tre saker har etsat sig kvar i minnet från Korfu. Först George, han hade en restaurang som blev vår favorit här. Han lärde mig uppskatta Sambuca som är en italiensk likör med stark smak av anis. Jag frågade George vad han serverade vid bordet jämte och han förklarade att det var Sambuca, jag bjuder sa han. 
Han hällde upp Sambuca i glaset, sedan tände han på spriten, täckte glaset med handen så elden slocknade och glaset fastnade i handen. Sedan skakade han glaset som satt fast i handflatan. Drick allt på en gång, sa han. Sedan samma procedur med Kerstin, slutligen tog han en själv. Den andra är ännu godare, sa han! Så jag bjöd på den och han hade rätt. Jag tycker fortfarande att Sambuca är väldigt gott.
Sedan minns jag en Kinarestaurang som låg en liten bit från Georges restaurang, den låg på en höjd och det var en mycket vacker trädgård runt restaurangen. Det var dyrt men det var värt pengarna för det smakade verkligen bra.
Tredje minnet är en äldre man med en schäfer som var på vår strand varje dag de 14 dagar vi var där. Schäfern var väldigt brun, jag har aldrig sett en sådan färg på en schäfer, för det andra var den suveränt väluppfostrad. Minsta viskning från husse så lydde hunden och han höjde aldrig rösten mot sin hund.
1994 Protaras, Cypern
Vi åkte från Sturup och Ia var med den här gången också men hon kunde bara vara med första veckan för sedan började hennes semesterjobb på macken i Bergsnäs. Protaras heter oftast Fig Tree Bay i turistbroschyrerna, det är en ren turistby de som jobbar här bor i andra byar i närheten. Det låter ju inte bra men vi stortrivdes ändå. Hotellet var utmärkt med luftkonditionering för en liten slant. Nära till stranden, en liten bit att gå till bageriet på morgonen och nära till restaurangerna på kvällen. Stranden och vattnet här är nog det allra bästa med Protaras, det var en stor strand och vattnet var kristallklart. Jag hittade förstås en bar på stranden där jag kunde njuta av min 11-öl. Det var en ganska stor bar och det var tre killar som jobbade här, redan andra dagen när jag kom kl 11 så hällde de upp ölen när de såg att jag var på väg. Det finns flera skäl till 11-ölen för mig. Det första är förstås att jag tycker om öl, det andra är att det ofta är svalt och skönt i baren. Det tredje skälet är att jag ofta lär känna dem som jobbar i baren. På kvällen jobbade de här grabbarna i en restaurang som vi besökte några gånger.
Som vanligt drabbades jag av lock i öronen efter första dykningen under vatten. Det är inte skönt, jag sitter och drar i örsnibbarna och gapar stort för att få det att släppa. Men inte hjälper det. Men här var det inget problem, i hotellet jämte vårt fanns en läkare och han spolade öronen på mig och sedan var det problemet ur världen. Numera brukar jag se till att göra detta innan vi åker på semester.
På kvällarna var utbudet storartat och många restauranger var bra. Vi hittade förstås en favorit, den såg inte så mycket ut men både maten och servicen var suverän.
1995 Argassi, Zakynthos
Zakynthos var resmålet 1995 för Kerstin och mig, Ia jobbade så hon kunde inte åka med. Det fanns två orter att välja mellan på Zakynthos, Laganas med mycket hålligång och Argassi som var lite lugnare. Vi valde den lugnare orten. Hotellet bestod av flera tvåvåningsbyggnader och en vacker innergård mellan dessa. Hotellet låg precis ovanför stranden. Första dagen när vi skulle betala för solstolarna upptäckte vi att badpojken var svensk. Han berättade att han var rörmokare från Gävle och hans flickvän var reseledare på Always, hon var här från tidig vår till sen höst. Han försökte få tjänstledigt för att åka till sin flickvän, det fick han inte så han sa upp sig och åkte hit, det är kärlek det. Han fick jobb direkt och han tjänade mer än flickvännen.
Always var duktiga på utflykter, vi åkte med på tre av dessa. Den första gick till en ljuvlig strand på vilken det låg ett fartygsvrak. Enligt historien ska det vara ett smugglarfartyg som tullen jagade en stormig natt, de hade gått på grund och blivit uppspolade här. Enda sättet att komma hit var med båt, vi fick hoppa i en bit ut och simma in.
Den andra utflykten var med båt till fastlandet. Vi besökte Olympia där de antika olympiaderna hölls. Det var rätt kul att ställa sig på startlinjen, den fanns kvar, de sprang inte på en rundbana utan de sprang rakt fram, vände och sprang tillbaka.
Tredje utflykten var en kväll med genuin grekisk mat och 
grekisk dans. Även om jag inte uppskattade all mat som serverades så var det ändå en härlig kväll ute på landet.
En morgon hörde jag alla på hotellet prata om skottlossning. Tydligen hade alla, utom jag, vaknat mitt i natten av skottlossning. Senare berättade hotellägaren för mig att det var ägaren till diskoteket mitt emot hotellet som hade gått ut på gatan och avfyrat sin revolver rätt upp i luften. Han gör så ibland, sa han.
När vi skulle åka hem så höll vi på att missa avgången eftersom flygplatsen ovillkorligen stänger prick kl 22, för att inte störa sköldpaddorna. Orsaken är den starka belysningen på flygplatsen, den gör att de nykläckta ungarna kravlar åt fel håll om belysningen är tänd, upp mot land istället för ut mot havet. Vårt flyg var försenat och det hängde på minuter om vi skulle komma iväg. Det blev en blixtsnabb boarding och vi kom iväg någon minut före kl 22. Vi kom tillbaka till Landvetter mitt i natten så bilresan hem gick mycket fort, det var ingen trafik alls på vägarna.
1996 Perivolo, Santorini
Till Santorini åkte vi 1996, återigen från Sturup. Vi åkte ned till Sturup kvällen före avresan och bodde över på hotellet där. Vi bodde i södra delen av Santorini i en by som heter Perivolo, den ligger strax söder om mer kända Perissa och har en svart lavastrand som är väldigt varm att gå på. Så det blev tofflorna ända ner till vattnet.
På gatan ovanför stranden fanns som vanligt några barer/restauranger. Jag intog min 11-
öl hos en rödhårig kille från Albanien de flesta dagarna. Vi snackade ganska mycket, han undrade mycket över hur det var i Sverige. Han jobbade i Aten tills säsongen började, då åkte han ut till Santorini och var där tills säsongen tog slut. Han hade en kompis i Stockholm och en annan i Oslo så han funderade på vem han skulle hälsa på när säsongen var slut i oktober. Den andra baren jag besökte några gånger hade en egenhet, ägaren spelade bara låtar med Dean Martin. Jag gillar också Dean Martin, men inte bara Dean Martin.
Några kvällar åkte vi till Perissa men de flesta kvällarna tog vi mopeden till Fira, huvudstaden på Santorini, som ligger fantastiskt vackert på bergsidan. Överallt mysiga restauranger bland alla butikerna. Vi hyrde jeep en dag och åkte runt på ön, på kvällen åkte vi förstås till Oia och tittade på solnedgången där, det ska vara den vackraste i hela världen. Det var vackert och det var många turister där som beundrade den.
Santorini är nog den vackraste plats jag besökt.
1997 Rethymnon, Kreta
Tillbaka till Kreta där vi började våra Greklandssemestrar. Vi åkte rätt sent på eftermiddagen från Landvetter. Busstransfern från Heraklion till Rethymnon gick sent så vi kom till vårt hotell halv två på natten. Vi fick vårt rum med balkong alldeles ovanför stranden. Hotellet hette Theo och vi bodde precis vid stranden, det var bara att gå över gatan så var vi på stranden.Perfekt för oss.
Men havet är lurigt i Rethymnon, det är starka underströmmar för det mesta. Under våra 14 dagar var det inte mer än 5 dagar som den röda flaggan inte var hissad. Men det var okej att bada i havet även när det var rödflagg, men man fick hålla sig rätt nära stranden annars blåste de i visselpipan och kallade in oss.
Alldeles bredvid Theo låg en liten restaurang som vi upptäckte andra dagen. Det var oftast ganska många greker som åt där, det är ju ett gott tecken. Det blev vår lunchrestaurang och min 11-öl tog jag också där. Vi blev ganska snabbt kompis med en man som jobbade där. Ofta diskuterade vi OS 2004, skulle det gå i Stockholm eller i Aten.
Det fanns förstås massor med fina restauranger i gamla stan så dit gick vi för det mesta på kvällarna. Det var många svenska flickor som jobbade där, de var inte så populära bland de grekiska kvinnorna berättade en av dem för oss, men de trivdes bra där ändå.
För andra gången åkte vi med på en utflykt till Knossos och vi blev inte besvikna den här gången heller. Vi fick också några timmar för oss själva i Heraklion på den här utflykten.
När bussen kom för att hämta oss för hemfärden så kom vår kompis från lunchrestaurangen ut med en present och önskade oss välkomna tillbaka. Det blir Aten sa han med ett leende. Han fick rätt, Aten fick OS 2004 och vi kom tillbaka till Kreta.
1998 Pythagorion, Samos
1998 hade vi liksom flera andra arbetskamrater på banken valt Samos som semestermål. Det ångrar vi inte, Samos är en härlig ö. Vi åkte från Sturup, framför oss i planet satt två äldre män och de pratade inte om annat än hur röksugna de var. Undra på att de var röksugna.
Fritidsresor tog emot och vi åkte en kort busstransfer till utkanten av Pythagorion där bussen stannade och vi fick promenera till våra respektive hotell. Vårt hette La Bito och det låg sist på vandringen. Hotellet var bra med trevlig och bra personal. En liten bit från hotellet låg en mysig liten strand, det var som ofta i Grekland klappersten och här var badskor nästan nödvändigt. Här låg naturligtvis också en bar, den hette Notos och här tog jag min 11-öl så gott som varje dag.
Kvällarna är ju viktigast för mig och många av restaurangerna som låg lite bakom strandpromenaden var väldigt bra. Sedan hittade vi också en bar på strandpromenaden, det var ägaren som gjorde baren så mysig. Baren hette Zephyr, och här avslutade vi så gott som varje kväll med en gin och tonic. Från tredje kvällen sa han bara ”the same as usual” och det var det ju.
En dag hyrde vi jeep och körde runt ön, några dagar senare åkte vi med på en utflykt med buss. Det var exakt samma vägar fast den rundan gick i motsatt riktning. Dessutom åkte vi på en utflykt till en vinfabrik, det var intressant. Vinfabriken drevs som ett kooperativ och vinodlarna kom med sina små lastbilar fullastade med vindruvor. De fick ett kvitto på hur mycket de lämnat och så åkte de hem igen.
Slutomdömet om Samos får bli att det var en av de allra bästa semestrarna.
2000 Valtos Beach, Parga
Den 29 augusti 2000 åkte vi med Apollo från Växjö flygplats, det var första gången därifrån, till Preveza på Greklands västkust. Jag hade bokat resan redan i januari via internet. Tidigare har vi alltid semestrat på någon ö men den här gången skulle det bli på fastlandet.
Novair som Apollo använder fungerade alldeles utmärkt, vi kom iväg ca 10 minuter före utsatt tid från Växjö. Planet var redan halvbesatt när det kom till Växjö eftersom man samkörde med Nyköping. Resan gick också snabbare är beräknat. I Preveza väntade Apollo med buss för transfer ca 7 mil till Parga. Effektiv restid 1,5 timme sa guiden. Först 10 min buss, sedan 10 min bilfärja och sedan 1 tim buss. Väl framme i Parga förstod vi efter en stund varför hon sa effektiv restid. Vi stannade vid 4-5 tillfällen för transport av resenärer till sina respektive hotell. Det tog 1,5 timme från första stoppet tills Kerstin och jag kom till vårt hotell. Vi bodde på Vekios som ligger ca 1 km på andra sidan berget från Parga vid den härliga Valtos Beach.
Vi var framme vid hotellet halv tolv på kvällen och vi blev väl mottagna av en mycket sympatisk ung flicka som gav oss nyckel och visade oss till rummet. Sedan fixade hon lite mat åt oss också. Suverän service!
Hotellet var perfekt, det låg precis ovanför stranden och bestod förutom av rummen av en suverän restaurang och en bar där vi oftast åt lunch. Jag var lite besviken på maten i Parga, med två undantag, vår egen restaurang på hotellet och Kinarestaurangen inne i Parga. Det fanns förstås massor av restauranger inne i Parga och vi åt där också men vi har blivit vana vid bättre mat och bättre service på våra tidigare resmål i Grekland.
Hotellets lunchbar, den använde jag varje dag för min 11-öl, precis som vanligt alltså. Det par som drev den här baren visste redan andra dagen vad jag ville när jag reste mig upp på stranden. De jämkade också med dricksen så var tredje dag bjöd de på ölen.
Hotellägaren på vårt hotell, han satt på samma stol i sin restaurang varenda dag. Ibland röt han till för att tala om för personalen vad de skulle göra. Sent på eftermiddagen när stranden var tom, då reste han sig från sin stol och gick ned till havet. Sedan simmade han, han simmade länge, säkert en timme varje dag. Efter simturen tillbaka till stolen på restaurangen. Sedan när alla ätit sent på kvällen då serverades hans middag, då var klockan ofta runt 11 på kvällen. Det fanns en storsimmare till, han kom i en pickup varje eftermiddag och sedan simmade han ut och han simmade långt ut, riktigt långt ut. Sedan simmade han omväxlande crawl, ryggsim och fjärilssim i gott och väl en timme. Varenda eftermiddag under de två veckor vi var där gjorde han så.
Sista kvällen åt vi på vår egen restaurang och när vi skulle gå tog vi adjö av personalen och när vi skulle betala sa hotellägaren något till en av medarbetarna som sedan kom med två ouzoflaskor till Kerstin och mig.
Hemresan blev hemsk! Vi drack varsin frappe, liksom många andra, på flygplatsen medan vi väntade på vår avgång. Det skulle vi inte gjort. Kerstin och jag liksom några till mådde riktigt dåligt under flygresan hem, i tre och en halv timme. Men det gick över efter några dagar så jag tänker fortsätta dricka frappe, men inte på flygplatser.
2001 Pythagorion, Samos
I början på juni 2001 ringde Ulla och Conny från Karlskrona, de ville ha hjälp att välja semesterö. De valde mellan Zakynthos och Samos. Eftersom jag håller Samos som en av de allra bästa öarna så föreslog jag den. Några timmar senare kom Kerstin hem och jag berättade om samtalet för henne. Ska vi åka med sa hon direkt, det var precis det jag funderat på. Fem minuter senare ringde jag upp och frågade om de ville ha sällskap. Det ville de. Det enda hotellet som hade två rum lediga var La Bito, samma hotell som Kerstin och jag bodde på för två år sedan. Vi var som vanligt hos Ulla och Conny och firade midsommar och direkt från Södra Kärr åkte vi till Kastrup.
Eftersom flyget skulle gå redan 5:30 på söndagsmorgonen så bokade jag rum åt oss på transferhotellet som ligger inne på flygplatsen. Men jag läste inte faxet från hotellet, där stod att om jag inte kom inom en timme från den tid jag beställt rummen (det var kl 20) så hyrdes de ut. Vi kom till Kastrum 21:30, en och en halv timme försent. Så vi fick ”sova” i vänthallen. Men det fanns barer öppna till kl två på natten och flyget gick tidigt så det gick bra.
Vi kom fram tidigt på förmiddagen, eftersom Kerstin och jag varit här tidigare behövde vi inte följa med på rundan från hotell till hotell utan vi gick själva direkt till La Bito. Rummen var förstås inte klara men vi ställde ifrån oss väskorna och så gick vi till Notos, baren vid ”vår” strand bara 50 meter från hotellet.
Vid tolvtiden fick vi våra rum, inte lika bra som för två år sedan, den här gången låg balkongen åt väster vilket gjorde den obrukbar på eftermiddagen på grund av solen och värmen. Men istället lärde vi känna Ahmed i hotellets bar, han kom från Pakistan och var en härlig och pratsam man.
Första kvällen träffade vi tre ”gamla” handbollsgrabbar från Växjö. De var på Samos för femte året i rad. Framförallt tipsade de oss om ett par trevliga barer och några specialdrinkar. Vi träffade dem ganska många gånger under vår vecka i Pythagorion.
Som vanligt hyrde vi jeep några dagar. Första dagen körde vi runt Samos, det är inte så långt. Vi stannade och badade uppe vid Karlovasi, där finns en strand där vågorna är höga, det är tungt att ta sig ut i vattnet. Dagen efter körde vi till Phili Amos, en mycket fin sandstrand där vi stannade hela dagen.
Slutomdömet om Samos består, det är en av de allra bästa semesteröarna.
2002 Megali Ammos, Skiathos
Vi skulle åka från Kastrup tidigt på morgonen den 12 september 2002 så vi bestämde oss för att bo över i Malmö för att slippa köra på natten. Vi bodde på Scandic hotell i Segevång och det fungerade alldeles utmärkt. Klockan fyra på morgonen fanns vår frukost klar och sedan körde vi till Kastrup utan problem. Flyget avgick på utsatt tid och vi kom fram till Skiathos också. Problem, det blev det först när vi kom hem, men det tar vi längre fram.
Vi bodde strax utanför själva staden, i Megali Ammos och hotellet hette Ekaterini. Vi bodde på bottenvåningen och dubbeldörrarna in till vårt hotellrum kom direkt från uteplatsen. Det kunde vara lite varmt vid frukosten eftersom uteplatsen badade i sol på förmiddagarna. På tal om sol, början på våra två veckor var ingen höjdare. De första fyra dagarna var det ganska molnigt och det kom en hel del regn. Men det ändrade sig som väl var, resten av tiden hade vi strålande väder även om det inte var riktigt lika varmt som vi är vana vid. Å andra sidan var detta senare på året än vanligt också.
Ett par hundra meter från vårt hotell låg stranden. Här fanns förutom solstolar och parasoller även ett antal tavernor att välja på. Jodå, jag tog min vanliga 11-öl precis på klockslaget som vanligt. För det mesta intogs den på Hotel Mira Mare, baren låg precis ovanför den del av stranden vi brukade vara på. Det fanns många suveräna stränder på Skiathos, riktigt fina stränder alltså. Det var bara att ta bussen, det fanns bara en busslinje på Skiathos, och sedan kunde du stiga av var du ville, där fanns en fin strand. Vi var på tre av stränderna förutom ”vår” egen och alla var bra. Det enda negativa var att solstolarna stod väldigt tätt på de populäraste stränderna.
Kvällarna är ju höjdpunkten, åtminstone för mig. Skiathos överträffade alla tidigare resmål vi besökt. Restaurangerna var väldigt bra. Min favorit blev Mouria hotel, de hade en maträtt som de kallade Bekri. Den går inte att beskriva, den måste upplevas. Det stod på menyn att den vara spicy, det var den, precis lagom. Den ena av servitörerna fick vi härlig kontakt med när vi fick höra att han bott i Växjö ett år. Kerstins favorit hette Mistral och deras paradrätt Chicken in lemon passade Kerstin perfekt.
Dagen före hemresan kom en av Fritidsresors medarbetare och berättade att det var flygstrejk i Grekland. Det innebar att vårt flyg skulle gå 30 minuter tidigare än beräknat och att bussen skulle hämta oss 40 minuter senare än beräknat. Dessutom skulle vi slippa mellanlandningen i Tessaloniki. Bara plus alltså. Strejken gick ut på att ingen flygtrafik tilläts inom grekiskt luftrum mellan klockan 12 och 16. Vi 
kom iväg i tid och vi landade på Kastrup redan kvart över ett. Sedan kom problemen! Det blåste nästan storm och det ösregnade. Naturligtvis hade jag parkerat på uteparkeringen så det var bara att ge sig ut i regnet. Hittade förstås bilen, låste upp den men varför låstes bara förardörren upp? Satte mig i bilen och vred om startnyckeln, inte tillstymmelse till liv i det batteriet! Det stod en äldre man med bil och släp utanför parkeringen så jag frågade om han kunde hjälpa mig. Tack och lov hade han startkablar och han hjälpte mig gärna. Så i regnet fick vi putta bilen ut från parkeringen och fram till hans bil, det var uppför hela vägen. Vi kopplade ihop batterierna och naturligtvis startade bilen direkt. Jag tackade och sedan körde vi till Växjö utan att stänga av motorn en enda gång.
Skiathos var en suverän ö att semestra på. Restaurangerna får en guldstjärna.
2003 Lambi, Kos
Vi bestämde oss sent det här året, först en månad innan avresan till Grekland, men det blev riktigt bra. Hotel Alice Springs hittade vi på nätet, det låg lite utanför Kos stad och precis vid stranden i Lambi. Resan gick från som vanligt från Kastrup och den här gången gick flyget först klockan 20:40 så det passade bra att boka tågbiljett från Växjö. Det fungerade utmärkt, vi tog till lite tid om det skulle bli förseningar. Det blev det inte så vi hade tid att ta en öl och en gammeldansk på Kastrup.
Vi kom till Kos klockan ett på natten lokal tid, när klockan var två hade vi packat upp och kunde krypa till sängs.
Hotel Alice Springs var det hotell vi valt, det var suveränt mest på grund av George Hatzimihail som ägde hotellet, han och frun Barbara skötte det mesta och George han var aldrig tyst, han snackade hela tiden. De bodde i Australien, i Alice Springs på vintern. De hade utvandrat från Grekland men sedan kommit tillbaka för att driva hotellet under säsongen. George hade alltid något att säga när vi träffade honom och det var alltid roligt att träffa honom.
Dagarna följde mönstret från tidigare år, det passar oss. Efter frukost på balkongen blir det stranden. Havet är ljuvligt att bada i och sedan 
ligger jag i solstolen i skuggan från parasollen, för säkerhets skull har jag oftast hatt och ibland även tshirt på. Jag är inte mycket för solande och solbränna men jag gillar solsken och varmt väder bara jag själv får vara i skuggan med en god bok. Vid stranden fanns Restaurang Blue Phoenix där jag alltid intog min 11-öl och där Kerstin och jag oftast åt vår lunch. Hovmästaren hette Simon och var en mycket trevlig man, Romeo hette en annan servitör och han var nästan lika pratsam som George på hotellet.
Vi var med på några utflykter under våra 14 dagar. En gick till Zia, en liten by uppe på bergsidan på det enda berget på ön. Den andra utflykten var en båtutflykt till tre öar utanför Kos. Vi besökte Kalymnos och i en liten butik fick vi se hur man framställde natursvamp ur den svarta klump som plockades upp från havsbottnen. Vi köpte naturligtvis några natursvampar, turistfälla visst men det var det värt ändå. De 
andra två öarna var för bad. Den tredje utflykten gjorde vi på egen hand, vi hyrde en jeep och åkte först till Kefalos som tidigare var huvudstad på Kos. Vi besökte också Paradise Beach som låg strax utanför. Till skillnad mot vår strand var det här sandstrand istället för klappersten. Men jag gillar inte långgrunda sandstränder, det är bättre med klappersten och det blir djupt efter några meter. Slutligen, framåt kvällen, körde vi till Therma som ligger strax utanför Kos stad, där finns en varm källa. Vattnet som rinner ut i havet från berget är uppvärmt av radon. Det var underbart att gå ut och sätta sig i detta varma vatten. Det bubblade lite sakta från havbottnen och det var riktigt varmt i vattnet. Det var mycket folk här och enligt reklamen var det nyttigt mot de flesta åkommor att bada här.
Kvällarna var som vanligt ljuvliga, de är höjdpunkten på min semester. Vi hittade en oansenlig restaurang som hette Olympiada, hittade och hittade, vi blev tipsade av en av reseguiderna. Den var suverän, enkelt var det men vällagad god mat serverade de varje gång vi var där. Lamb with potatoes låter ju inte så märkvärdigt, men det var fantastiskt gott. På hamnpromenaden låg en fiskerestaurang som också var riktigt bra. Nedanför denna låg en mysig bar där vi oftast avslutade kvällarna med en gin och tonic förstås.
Hemresan gick sent, bussen hämtade oss först kl 23, flyget skulle gå klockan två på natten men vi kom iväg redan halv två. Halv fem på morgonen var vi på Kastrup så vi fick vila lite innan vårt tåg till Växjö gick strax efter sju.
Kos var en bra ö att semestra på. George Hatzimihail kommer jag aldrig att glömma.
2004 Pefkos och Lardos, Rhodos
2004 blev det många semesterresor, Mallorca i april, DN-Galan och Mön i juli-augusti, men Grekland måste vi ju åka till så den 12 september åkte vi till Rhodos. Vi åkte från Sturup så vi bodde över på flygplatshotellet den här gången också. Brittania använde Fritidsresor den här gången och det var behagligt, riktigt bra med utrymme för benen. Vi hade bokat Hotel Sunrise i Pefkos-Lardos på ostkusten så från flygplatsen blev det busstransfer i drygt en timme innan vi var framme vid hotellet.
Hotellet var utmärkt, det var ett stort hotell den här gången. Vi hann ned till havet och bada redan första dagen, det var skönt efter en lång resdag. Många gäster tillbringade dagarna vid den stora poolen men Kerstin och jag hyrde solstolar och parasoll nere vid havet vår vana trogen. Den äldre gentleman som hade hand om solstolarna är värd ett eget kapitel, han var väldigt pratsam men tyvärr var inte engelska något språk han behärskade. Han pratade tyska och italienska, på engelska sa han bara Good morning och det spelade ingen roll vilken tid det var på dagen. När han tagit betalt för solstolarna så kom han oftast tillbaka och bjöd på frukt, melon, vindruvor eller färska fikon bjöd han på.
Hotellet låg lite för sig självt vid kusten så det blev en promenad varje kväll, antingen till Pefkos (2 km) eller till Lardos (4 km). Vi kunde givetvis åkt buss eller taxi men det var skönt med promenaderna. I Lardos låg min favoritrestaurang som hette Valentina’s, de hade underbart god mat, dessutom var det en mycket trevlig stämning på restaurangen. I Pefkos hittade vi också ett par favoriter, Sophias och Spitaki. 
I Pefkos avslutade vi alltid på en bar som hetta A-bar. Från andra besöket behövde vi inte beställa, flickan som jobbade där sa ”same as usual” och det var det förstås. När vi varit i Lardos stannade vi halvvägs hem vid en bar men de använde någon märklig tonic som jag inte uppskattade riktigt.
Bussen hämtade klockan 20 och flyget gick klockan 24:00, 30 minuter försenat. Jag hade tänkt sova på vägen hem men damen i stolen framför mig satte effektivt stopp för detta. Hon pratade oavbrutet och högt i 3 timmar.
Den här gången lyckades jag starta bilen också, batteriet brukar ju vara tomt efter 14 dagar på parkeringen. Den här gången hade jag tagit bort kabeln från minuspolen när jag parkerade så nu var det inget problem. Vi var hemma klockan 5 på morgonen.
Rhodos var en fin ö att semestra på.
2005 Amopi, Karpathos
2005 åkte vi tidigare än vanligt, vi åkte redan den 21 augusti på eftermiddagen från Kastrup till Grekland. Den här gången till Karpathos, som ligger mellan Kreta och Rhodos. Eftersom vi skulle komma tillbaka klockan ett på natten så valde vi bort tåget och tog bilen från Växjö till Kastrup. Flyget var 20 minuter försenat så vi kom fram till Karpathos halv tio på kvällen. Det var den minsta flygplats jag sett. Där fanns bara en disk för incheckning och för utcheckning fanns ett bagageband som fungerade ibland och ibland inte.
Apollo tog emot och vi åkte buss till vårt hotell Aegean Village i Amopi. Vi togs emot av trevlig finska som hette Mona, hon gav oss nycklar och för dem som köpte även en fjärrkontroll till luftkonditioneringen.
Hotellet var mycket bra, välstädade och bra rum, duktig personal och hotellet var vackert, kolla bilderna genom att klicka på dem
. Mona skötte receptionen och en liten minimarket, Jennie som var från Sverige skötte baren på kvällarna. I baren vid poolen fanns en trevlig grek och Per som var från Höllviken och ihop med Jennie. Per studerade i Lund för att bli läkare.
Karpathos gör skäl för namnet ”vindarnas ö”, det blåste oftast rejält. Jag tycker om det eftersom man slipper den tryckande hettan. Amopi är lite ödsligt och väldigt kuperat. Hotellet låg i en änden av den utbredda byn. Det låg ett antal badstränder i byn, den som låg närmast oss kom man ned till genom en smal gång av betongplattor, i början lite obehagligt smal och brant, men vi vande oss. Eftersom jag min vana trogen skulle ta en öl klockan 11 så var det ett hyfsat träningspass att ta sig upp till poolbaren. På stranden fanns ingen bar, där fanns bara solstolar och parasoller.
Välkomstmötet som Apollo ordnade på måndagsförmiddagen var suveränt, mycket tack vare Rikke som var väl hemmastadd på Karpathos och dessutom vågade spela ut. Hon borde tagit betalt för showen. Hon var också guide när vi åkte med på en utflykt till Olympia och även här var hon lysande.
I Amopi fanns två restauranger nära vårt hotell och det var en tung lång backe upp till dem. Framförallt ”Four Seasons” var mycket bra och mycket välfrekventerad, det var oftast väntetid för att få ett bord på takterassen. Mitt emot låg också en restaurang som vi besökte ett par gånger, även här serverades god mat. Ett antal kvällar tog vi taxi till Pigadia där det var betydligt tätare med restauranger. Det kostade bara 12 euro att åka fram och tillbaka för oss två och det var 7-8 km mellan Amopi och Pigadia.
Alla kvällar, även de inne i Pigadia, avslutade vi i baren på vårt hotell, hos Jennie. Vi åkte hem till Växjö efter 2 veckor och även hemresan gick sent så vi var hemma halv fem på måndagsmorgonen.
Karpathos och Amopi var en härlig semester.
2006 Platanias, Kreta
Den 27 augusti 2006 åkte Kerstin och jag från Kastrup till Chania. Flyget gick på eftermiddagen men vi skulle komma hem vid midnatt efter två veckor så det blev bilen. Men hade jag vetat vad parkeringen kostade (1 750 danska kronor) så hade jag nog hittat en bättre lösning. Det är inte fel att kolla på nätet först och se vilka parkeringar som finns och vad de kostar. Nu var jag på väg till den billiga 
utomhusparkeringen, men den höll de på att bygga om så jag tog den som låg närmast. Den verkade bra för det var inte många bilar som parkerat där!
Vi blev en timme sena från Kastrup eftersom cateringtjänsten inte levererade i tid till vårt flyg. Kan det vara effekten av effektiviseringen dvs att man minskar personal tills servicen till 
kunderna når smärtgränsen? Nog om det, vi kom iväg och vi kom fram till vårt boende på Villa Platanias utan problem. På tal om effektivisering, Fritidsresor åkte inte med bussen till hotellen, det fick chauffören klara själv och det gjorde han på ett bra sätt. Det finns alltså bra effektiviseringar också.
Vi blev mycket väl mottagna på Villa Platanias. Den trevliga flickan i receptionen förklarade hur anläggningen fungerade och att luftkonditionering, safetybox, solsängar och parasoll, allt ingick i priset. Rummet var som det brukar vara, det räcker gott. Det enda negativa var balkongen, den var väldigt liten. Sedan är det som det är på den här kusten, vi hade säkert 5-6 dagar av 14 med rödflagg och väldigt höga vågor. Då gäller det att vara försiktig, det är starka underströmmar på den här kusten.
Måndag till onsdag andra veckan hyrde vi bil. Första dagen körde vi till Rethymnon, på hemvägen hittade vi en fin strand där vi badade. På tisdagen körde vi till Elafonissi som ska vara en av Europas bästa stränder. Den är stor, det är mycket folk där och det är en riktigt dålig väg att köra för att komma dit. Men det är vackert där. Onsdagen körde vi till en annan strand, som har blivit lite av en favorit, Falassarna. Den är nästan lika fin som Elafonissi men det är mycket enklare att komma dit.
Vid vår strand vid hotellet låg Snackbar Angela, den var suverän. Om du klickar på rubriken här ovan så ser du lite bilder, där ser du också de två grabbarna som jobbade här. De serverade min traditionella 11-öl utan någon beställning från dag 2. Efter lunchen som oftast intogs här blev vi alltid bjudna på vattenmelon och Raki. Killen med det lilla skägget kallade Raki för benzin, men efter några dagar tyckte jag det smakade riktigt bra.
På kvällarna fanns det förstås massor av restauranger att välja på och vi testade många, jag fick en favorit eftersom de hade den godaste tzatzikin.
Efter maten gick vi alltid till samma bar, Orama, orsaken till att det blev den baren var tjejen som jobbade där, hon var mycket trevlig och hon bjöd ofta på en extra drink. Hon visste också vad vi ville ha utan någon beställning, two gin and tonic.
Platanias blev en favorit.
2008 Platanias, Kreta
Vi skulle åka till Platanias på Kreta den 6 september från Sturup så vi var bekväma och bokade rum på Malmö Airport Hotell fredag-lördag. Det fanns inga vanliga rum lediga så vi fick Charles Lindberghsviten. Det var en skön början på semestern. Vid lunchtid på lördagen gick flyget precis på tidtabellen och vi kom också fram till Chania i rätt tid. Den här gången hade vi bokat comfort class på flyget så vi satt på rad 1 i planet, mycket bekvämt.
Det här året hade vi bokat lägenhet på Indigo Mare, här fick vi betala för luftkonditioneringen, värdeskåpet och solstolarna, det var minussidan. Plussidan var balkongen den var riktigt stor och skön.
I anläggningen som var rätt stor fanns en supermarket, en restaurang och en bar alldeles ovanför stranden och alla var utmärkta, nja 
restaurangen ska vi inte uttala oss om för den provade vi aldrig. Stranden var bra och som vanligt ganska ofta rödflagg på grund av höga vågor och starka underströmmar. 11-ölen intog jag för det mesta på Mylos Beach Rest. som låg alldeles intill Indigo Mare. Orsaken var att de hade Amstel i 50 cl flaskor, det hade inte Indigo Mare. Tradition är viktigt och 11-ölen ska vara 50 cl Amstel.
Vi åkte med på en utflykt, den gick upp i bergen. Det mest intressanta var besöket på en liten vinfabrik. Ägarinnan visade utrustningen och hur de gjorde vin, ouzo och raki. När hon frågade oss om det var någon som tyckte om Raki så var det bara en som svarade ja. Jo, det var jag, jag tycker om Raki särskilt om jag får vattenmelon till.
Måndag till torsdag andra veckan hyrde vi bil. På måndagen körde vi till Falassarna, en härlig beach några mil väster om Platanias. Vi stannade där hela dagen. Tisdagen körde vi över bergen till Paleochora som ligger på sydkusten. Det är inte mer än 5-6 mil men det tar ganska lång tid att köra bil på Kreta om man lämnar öns enda Europaväg. Men utsikten när man kommer upp i bergen är helt fantastisk. Vi badade och åt lunch i Paleochora. Onsdagen körde vi till Falassarna igen och tillbringade hela dagen där. På torsdagen körde vi in till Chania och gick runt en liten stund där.
Kvällarna är det jag uppskattar mest, det har jag säkert skrivit tidigare. Första kvällen när ätit gick vi till Café Orama, den bar vi besökte nästan varenda kväll när vi var här 2006. Döm om vår förvåning, ”Hey! I know you, two gin and tonic!” sa servitrisen när hon fick se oss. Varje kväll likadant ”Special price for you”, det spelade ingen roll vad vi drack, samma låga pris varje kväll.
En fördel med Platanias är att det finns väldigt många restauranger att välja på. Vi åt ganska mycket lamm, det tycker vi om och så åt jag förstås tzatziki till förrätt varenda kväll.
Hemresan gick vid 17-tiden så vi skulle komma hem i bra tid i år. När vi kom till flygplatsen stod det ”Delay” på vår avgång, jag frågade vår guide och hon sa att planet från Malmö var i tid så hon förstod ingenting. Det visade sig att det var planet till Kastrup som var försenat. Vi kom iväg i tid och vi kom hem precis enligt tidtabellen, lysande SAS. Det var länge sedan flyget fungerade så bra för oss.
När vi kom till Höör, strax före klockan tio på kvällen så kunde jag inte låta bli att stanna och köpa en korv med mos, det är gott det också!
Platanias är en favorit!
2009 Protaras, Cypern (foton, se 2011 här nedan)
2009 valde vi Cypern eftersom framförallt jag oroade mig för Greklands ekonomi. I eftertankens kranka blekhet var nog Cypern lika illa ute som Grekland.
Vi hade varit i Protaras för många år sedan, det var 1994 för 15 år sedan, undra på att vi inte kände igen så mycket. The Golden Star hette hotellet vi bokat och det låg förstås vid stranden. Stranden här är nog den bästa vi någonsin varit på, kristallklart vatten och riktig fin sandstrand. Vi hade också nära till restaurangerna längs huvudgatan så vi bodde riktigt bra. 11-ölen intog jag ibland nere vid stranden och ibland gick jag upp till restaurangen Yianna Marie som tillhörde vårt hotell. Fördelen med den restaurangen var framförallt Emelie och hovmästaren, jag pratade ganska mycket med bägge två. Emelie var mycket pratsam, hon kom från Slovenien och hade flyttat till Cypern för fem år sedan och hon hade inga tankar på att flytta tillbaka. En annan av servitriserna, jag minns inte hennes namn kom också från forna Jugoslavien och hon längtade så efter regn, här regnar ju aldrig, jag blir tokig sa hon. Ja, ja det kanske jag också skulle saknar om det regnade så sällan som det gör här.
Här fanns många restauranger och barer att välja på, jag tycker maten är god men den är inte lika god som i Grekland. De bästa restaurangerna var två italienska restauranger som låg på huvudgatan.
Det allra bästa med Protaras är stranden, den är fantastiskt fin.
2011 Protaras, Cypern
2011 åkte vi tillbaka till Protaras och återigen till The Golden Star. Naturligtvis träffade vi åter Emelie och samma hovmästare som för två år sedan och de var lika trevliga nu.
I år hittade jag en ny bar vid stranden ”Bikini Bar”, den fanns inte för två år sedan. Den stora fördelen med den här baren var att de hade WiFi 
så jag samtidigt som jag drack min 11-öl kunde jag surfa och se vad som hänt i Sverige och i Växjö.
I år fick jag en kompis på Bikini Bar som var en fena på att snacka, på kvällarna jobbade han på en restaurang uppe på huvudgatan.
Jag gillar Protaras eller som det oftast kallas i broschyrerna Fig 
Tree Bay, men jag trivs bättre i Grekland.
Nu får vi se vart det bär här nästa gång, kanske blir det Grekland igen?
Janerik Sundh 
Jättefina reportage ,har varit på de flesta resmålen ,men i en tidiare tid , allt ändrar sej .tackar för en fin resa
Tack, jag slutade åka till Grekland i samband med att ekonomin blev knepig där. Jag längtar fortfarande dit, det är ett underbart land.