Elisamatilda och fem en fredag v. 4: Hälsostatus
Som vanligt på fredagarna, det har blivit tradition för mig, en rolig sådan, att gå till Elisamatilda och ägna en stund åt att klura över hennes frågor. Sedan det nästan ännu roligare, att läsa andras svar på frågorna. Här är veckans fem frågor.
- Vad är det bästa du har gjort för dig själv de senaste dagarna?
Jag har börjat med lite gymnastik för benen och ryggen på mornarna, det är ruskigt vad svaga lårmusklerna blir när man blir äldre. Jag hörde en sjukgymnast berätta om detta för några år sedan och nu märker jag det tydligare än någonsin. - Vad ska du försöka ta dig an under kommande dagar?
Äntligen är vi på gång att starta vårterminens kurser i SeniorNet Växjö. Vi kommer att annonsera kursstart den 14 februari nu. Datumet är förstås inte hugget i sten men vi räknar med att starta då. Så nu är det hög tid för att förbereda kurser och föredrag. - Vad blommar i dig?
Livet! Jag tror att den hemska Covid-19 snart kommer att vara en vanlig influensa. Danmark klassar den inte längre som en samhällsfarlig sjukdom, jag tror att vi också är där snart. Då börjar livet blomma igen! - Vad har du dagdrömt om på sistone?
Ooopps! Det har du inte med att göra – fniss! - Vad får du näring från?
Främst när någon talar om att jag gjort något bra. Beröm är riktigt bra och viktigt. Så jag försöker att berömma andra så fort jag får en chans.
Dagens bild – pocketbok ”Den ensamme vargen”
För ett tag sedan var det någon diskussion om en gammal tobaksaffär som jag ofta besökte på 50-talet. Den låg mitt emot huset jag bodde i, jag bodde i korsningen Storgatan – Västra Esplanaden i centrala Växjö. Framförallt två saker köpte jag där, 5 lösa Boy (cigaretter) som jag fick i en liten papperspåse. Den andra saken var pocketböcker, några deckare var det väl men framförallt Västern. Hur namnet Jim Hatfield kunde poppa i mitt huvud, det kan jag inte för mitt liv fatta. Jag läste Västern-pocket som Bill & Ben och så var det någon pocket med Jim Hatfield också. Som den datanörd jag är så googlade jag förstås på det namnet. Då fick jag upp bland annat den här bilden och då kom ”den ensamme vargen” också upp i minnet. Jim Hatfiel var en Texas Ranger och han kallades ”den ensamme vargen”. Detta har jag inte tänkt på sedan slutet på 50-talet, hur ända in i … kunde jag få fram det namnet nu. Jag har ju svårt att komma ihåg vad som hände i förgår.
Janerik Sundh 
Beröm är jätteviktigt, både att ge och att få.
Det är så givande och så viktigt att ge beröm så varför är det så svårt.
Minnet ör en konstig sak och vad som poppar upp ibland kan verkligen förundra en. Själv läste jag böcker med indianer som jag främst lånade på biblioteket.
När man blir lite äldre, så blir det mer påtagligt, jag har i och för sig alltid haft svårt att komma ihåg namn. Men nu är det jobbigt, jag kommer ihåg men det kan ta väldigt lång tid innan namnet trillar ned. Hörde Bodil Jönssons, professorn i Lund som skrev boken 10 tankar om tid, hon sa att det är inget problem om du inte kommer ihåg att en osthyvel heter just det, osthyvel. Men vet du inte vad du ska använda den till, då har du problem.
lite försiktig gymnastik är inte fel. väntar på att kunna gå tillbaka till gymet. har dock börjat försöka intala mig att det är jättetrevligt att promenera. det går så där. men promenerar gör jag i alla fall. det går lättare om solen skiner
Nja, promenera har aldrig varit någon favoritsysselsättning för mig. Jag cyklar mycket hellre men det är inte kul det heller när det är kallt. Men jag försöker gå åtminstone en liten sväng varje dag. När man cyklar så kommer man ju en bra bit på en halvtimme, men när man går så tar det ju evigheter att bara komma ett par km. Men jag håller med dig, skiner solen så är det mycket lättare.
promenader har gett mig snygga ben fina lårmuskler
Jag tror dig, promenader är nog det bästa man kan göra för att behålla benstyrka. Synd att jag tycker det är så tråkigt. Ska försöka gå mer än jag gjort hittills i alla fall.
Jag har vuxit upp utan större åthävor vad gäller beröm. Som barn var det ytterst sällsynt att få beröm. Och då jag äntligen fick det blev jag så generad och tyckte det var pinsamt och att jag inte var värd det. Det har lett till att jag fortfarande inte gillar t.ex att firas, vid födelsedagar och så. Tack o lov är inte de yngre generationerna alls uppväxta med samma stränga mönster. Och ja, jag har verkligen försökt lära mig att säga ordet duktig!
Så var det ju förr Paula, jag minns också när jag fick beröm någon enstaka gång i skolan, jag rodnade och skämdes. Håller med dig, det är tur att det har förändrats.
Inget fel på ditt långtidsminne;-)
För det flesta verkar det vara lättare att kritisera än att ge beröm. Är som du, berömmer någon om personen gjort nåt bra, oväntat och kreativt. Sedan klappar jag mig själv på axeln ibland och berömmer mig själv;-)
Hur är det möjligt att minnas ett namn som Jim Hafield? Det borde inte vara möjligt. Men det kanske är för att ge mig hopp?
Men beröm brukar jag komma ihåg att dela ut. Då ska man som du säger, ge sig själv en klapp på axeln. För att berömma andra är det bästa man kan göra.
Visst är Google fantastiskt, just att när något poppar upp sådär så kan man leta upp direkt – få ett svar. Ja snart känns det som om covid har haft sin värsta tid o att vi kan återgå till ett mer normalt liv igen. Det är på tiden, många börjar tappa lite gnista. Det är något jag ialla fall ser i sina inlägg, att gnistan inte är försvunnen, du har massor av den, härligt.
Ha en fin helg.
Det är många som säger att jag är positiv, så jag är nog det och det är jag tacksam för. För jag tror att vi snart är igenom det här eländet när vi inte kan umgås ordentligt.
Ha det bra du också!
Du har så rätt, beröm ska man ge ofta och mycket, och såklart är det kul att få också, eller så får man klappa sig själv på axeln ibland som BP skriver!
Men visst är det lustigt vad man kommer ihåg från förr, medans man kan glömma sånt man håller på med nu?
Ha en fin helg!
Härligt att du orkade hänga med på ”fem en fredag” idag. Det ska du ha stort beröm för! Sköt om dig och ha en skön helg du också!
Beröm kan lyfta en, högt. (varit med om det motsatta och det är inte kul). Negativitet finns det (för) mycket av och det ör skönt med den positiva anda som du utstrålar i din blogg. trevlig helg.
Tack, jag är och har nog alltid varit positivt lagd och det är jag mycket tacksam för. Ha en trevlig helg du också!
Livet var ett härligt svar på den tredje frågan! Jag tycker också att det här med att berömma andra är viktigt att komma ihåg. Och ju mer man gör det, desto mer får man tillbaks. Självkänslan byggs ju upp av att få höra att man är eller har gjort något bra. De fel man gör är man så medveten om själv, så dom behöver ingen påtala för en! Ha en riktigt trevlig helg!
Precis så är det, det borde vara enkelt men det verkar inte som det är det. Det mesta man hör och läser är ju kritik. Som du säger felen och bristerna är man så väl medveten om själv. Ha det skönt du också!
Pingback: Fem en fredag v. 5: Vardagsliv - elisamatilda.se